Detta var den sista missionsresan för året, deltagare var Harry Ylipää och undertecknad. Nytt för denna resa var att vi fick med oss biblar från Gideoniterna i Finland. Det hade sin bakgrund i att Per-Enok Kero vid Suvijuhlat i Pello tolkade en predikan för Pekka Ruokanen från Rovaniemi. Pekka har under många år rest till Ryssland, och jobbar med bibelutdelning via Gideoniterna. Vid senaste resan, 25-29/10 (Harry Ylipää och undertecknad) gjorde vi därför ett stopp i Rovaniemi, och fick bekanta oss med Pekka och hans fru. Efter god förplägnad fick vi med oss ryska NT, både med finsk-rysk-engelsk text och mindre fick-NT. Dessa kunde vi sedan under rean lämna både i Murmansk och i Kandalaksha.
I Murmansk blev det på fredagen ett besök hos en familj med mamma och två döttrar, där den äldre dottern har en hjärnskada efter en operation. Det har under de senaste åren även blivit svårare/helt stopp på att komma till skolor, fängelser m fl offentliga platser. Det blir därför oftare besök hos familjer som har olika hinder för att kunna komma till sammankomster och gudstjänster i kyrkan.
På lördagen, 27/10, gjorde vi ett besök till (det utdragna) kyrkbygget som nu har fått bergvärmen installerad. Bergvärmen kommer att hålla nere driftskostnaderna för den nya kyrkan. I en avskild del kommer även korttidsboende som rikar sig till bl a äldre människor att finnas. Boendet ska ge inkomster till församlingens driftskostnader.
På lördag eftermiddag var det ”bibeltimme” med predikan på svenska av Harry, och tolkning till ryska av tolken Svetlana Sedaneva. Efteråt blev det samtal med en ung församlingsmedlem, som sedan fortsatte vid det ungdomsmöte som hölls senare. Det var dyrbara samtal om strömmen som gick ut under tempeltröskeln och som blev så bred och djup att profeten fick simma i den (Hes 47).
Vid gudstjänsten på söndagen predikade Harry. Vid denna gudstjänst fick vi även träffa Boris och Elvira, som är kända av många som varit på resor till Murmansk.
Efter gudstjänsten i Murmansk på söndagen var det dags för resa till Kandalaksha. Svetlana berättade under resan om sin uppväxt i Lovosero (Luujärvi).
På sammankomsten i Kandalaksha fanns de flesta av församlingsborna, som vi kände igen sedan tidigare, men även en äldre kvinna som var med för första gången.
På måndag morgon anträdde vi hemresan med tacksamhet över det vi fått uppleva; fler samtal med människor om det viktigaste på vår resa – tron och kristendomen, och med vilja att fortsätta missionsarbetet.
/ Bertil Funck