Till 2005 planerades med prästen Alexandr Voltsok i Evangelisk Lutherska Församlingen i Murmansk fyra missionsresor. Dessa resor har genomförts planenligt.
Den första resan inföll under dagarna 3–6 februari. I den deltog Mauno och Ritva Wuollo tillsammans med Timo Kontio. Sedvanliga sammankomster och gudstjänster hölls i Evangelisk Lutherska Församlingens kyrka, som är inrymd i lägenhet i bottenvåningen i flervåningshus. Möten hölls även i platser, som återkommande besöks vid missionsresor till Murmansk. Denna gång hölls även andakt i fängelse i Murmansk, som besöktes första gången med avseende på missionsresor från våra trakter.
Under detta veckoslut inhandlades även en ny gasspis till gästlägenheten tillhörande Evangelisk Lutherska församlingen i vilken de, som åker på missionsresa till Murmansk övernattar.
Andra missionsresan för året genomfördes under dagarna 4–16 maj. I denna resa deltog Per-Gustav Wasara, Rauno Sipilä och tolken Diana Luotonen. Detta var den första längre resan till Murmansk omfattande 13 dagar. Gudstjänster hölls i församlingens kyrka i staden och även samlingar i platser, som återkommande besöks under dessa resor. Under dessa dagar fanns möjlighet att tillsammans med prästen Alexandr Voltsok besöka även orter utanför Murmansk. Bl.a. hölls sammankomster i Kandalaksa, en stad som ligger 25 mil söder om Murmansk. Även samebyn Lovozero besöktes. Må vår Himmelske Fader välsigna Sitt Ord i alla åhörares hjärtan till liv och salighet.
Tredje missionsresan inföll den 19–23 oktober i vilken Sören Ylipää och undertecknad deltog. Efter övernattning i Ivalo kom vi till Murmansk på torsdag eftermiddag till hembesök hos en gammal kvinna och på kvällen sammankomster i församlingens kyrka. Under veckoslutet hölls också sammankomster för förening för pensionärer i ett stadsdelsbiblioteks lokal i Murmansk med ungefär 15-tal pensionärer. Denna förening är periodvis ett återkommande besöksmål vid resor till Murmansk. Vi erfor hur åhörare andäktigt lyssnade till Guds Ord. Vid dukat bord fortsatte gemenskapen och samtalen. De önskade oss välkomna tillbaka.
På lördag eftermiddag höll vi skriftskola i kyrkan för fyra deltagare i vilken tur var att ta upp om Mose lags två första bud. Vi samtalade också om lagen och dess uppfyllelse i Jesus Kristus. På lördag kväll hölls ungdomsafton i kyrkan i vilken 20-tal ungdomar tillsammans med ett antal föräldrar deltog. Mötets ämne var jämförelse mellan naturlig födelse och ny födelse genom Guds Ord.
På söndag hölls gudstjänst i kyrkan med ganska många åhörare. Församlingens präst Alexandr Voltsok var under detta veckoslut i prästmöte i St. Petersburg, Kelto. Gudstjänsten förenklades till vanliga sammankomster i vilken vi båda gästande talarna medverkade.
Efter gudstjänsten fick vi del av gästvänlighet och fika i församlingsgemenskapen. Vi påbörjade därefter återresan och anlände bevarade hem vid 22-tiden på kvällen.
Den fjärde och sista missionsresan för året inföll 30 november till 5 december. I den deltog Karl-Erik Innala, Rauno Sipilä och Diana Luotonen.
Inplanerade missionsresor till Murmansk under 2006 är
Må vår Himmelske Fader välsigna sitt rikes arbete människor till liv och salighet och Hans Heliga namn till pris och ära.
Juhonpieti, Pajala i mars 2006
/ Harry Ylipää /
Den fjärde och sista missionsresan för år 2005 inföll 30 november till 5 december.
I den deltog Karl-Erik Innala, Rauno Sipilä och Diana Luotonen.
Reseberättelsen, skriven av Karl-Erik Innala, lyder enligt följande:
”Guds frid broder
Ang. resa till Murmansk
Onsdag 051130 kl. 12.30 startade vi från Keräsjoki med Rauno och Diana.
Resan gick över Rovaniemi till Ivalo där vi sov över i stugby.
Torsdag morgon start mot gränsen och anlände till Murmansk kl. 17.30 rysk tid.
Vi blev bjudna på mat i kyrkan. Något program hade inte upprättats eftersom Alexandr med sin familj var bortresta, utan avsikten var att föja normala veckoprogrammet för kyrkan i Murmansk, så torsdagen avslutades med att vi installerade oss i lägenheten på Oktjaberskaja. Under fredagen hade man planerat hembesök hos någon församlingsmedlem som tyvärr måste ge återbud på grund av sjukdom. På fredag kväll 18.00 sammankomster i kyrkan där vi höll var sin predikan och fick bekanta oss med dem som kommit till kyrkan. Lördag 3/12 kl. 13.00 hembesök hos en familj där frun i huset och hennes barn går i kyrkan men mannen besöker ortodoxa kyrkan. Fruns mor fån Ukraina var på besök och ville få förklaring över vad som skiljde dessa kyrkor åt. Vi försökte förklara det och svara på hennes frågor. Far i huset hade stekt plättar (blini) och ville bjuda på te mm som rysk gästfrihet kräver. Han föreföll vara rörd av de samtal som vi förde och vi inbjöd honom att följa den övriga familjen till kyrkans gudstjänster. Därefter kl. 16.00 var det dags för skriftskola där Rauno förklarade tredje och fjärde buden enligt elevernas önskan. Jag förklarade sambandet mellan gamla och nya testamentets skrifter och deras fullbordan i Kristus. De hade föregående lektion fått bekanta sig med förteckningen över gamla testamentets böcker.
Ungdomsafton kl. 18.30. De ville att vi skulle svara på frågor som de hade skrivit och tillställde oss. En fråga var om det fanns någonting före begynnelsen. Vi hade då anledning att med skriftens ord visa att i begynnelsen var Gud och ordet, och att han varit i evighet.
En annan fråga gällde den synd som sker i tankar och begär, varför man ändå inte får utföra det, när man ändock har syndat i detta stadium. Detta gav anledning att förklara skillnaden mellan arvssynden och verksynderna och de kristnas kamp mellan köttet och anden. Men också att det är från arvssynden vi är så dyrbart återlösta med Kristi blod.
Det frågades också om tvångsmässig bibelläsning är uppbyggande, varför vi fick förklara att det är en kristens eget behov som leder till att Guds ord hålls dyrbart både som läst och hört. Vi erfor att det var en välsignad stund vi hade med ungdomarna och att det var allvar i deras frågor. Må Gud stadfästa dem alltmer i tron och ordet.
Söndag 11.00 var planerad för söndagsgudstjänst men blev inställd på grund av en olycka som förhindrade församlingsprästen att ställa upp. Vi fick i all hast och i samråd med församlingsmedlemmar disponera om och bestämdes att vi istället skulle ha seurat. Rauno och jag hade var sin predikan och alla föreföll vara nöjda. Vi fick inte veta dess mer om olyckan som skett, annat än att Anja hade brutit armen och hade besökt sjukhuset.
Församlingen sände hälsningar och önskades välkommen åter, varefter vi reste hemåt c:a 15.00 rysk tid. Vi var framme i Keräsjoki 23.30 svensk tid. Rauno och Diana sov över hos oss och fortsatte hemresan på måndag morgon.
Gud vare tack att han hållit sin bevarande hand över oss på resan. Må allt vara förelagt Guds välsignelse.
Med broderlig hälsning, Karl-Erik Innala”
MISSIONSRESA TILL MURMANSK
13-19 MARS 2008
Deltagare: Aulis och Irja Tupeli, Rauno Sipilä och undertecknad, Karl-Erik Tjäder.
Avresa torsdagen den 13 mars från Jakobsstad, Ylivieska och Haparanda.
Övernattning i Ivalo.
Fredag förmiddag passerar vi Finsk-Ryska gränsen vid Raja-Jooseppi utan större komplikationer och fortsätter 25 mil genom helt obebbodd skogslandskap till Murmansk, där vi är omkring kl 15.
Vi söker oss oss till Kyrkan som är inrymd i ett gammalt slitet hyreshus med järndörr och portlås med kod och telefon. Vår värdinna i Murmansk, Anja Volchok, välkomnar oss varmt, men meddelar oss också med ett stänk av besvikelse att hon hade väntat oss redan i går kväll. En miss i planeringen tydligen, beroende på kommunikationsproblem dagarna innan resan mellan Anja och Aulis.
Bönesammankomst på kvällen klockan 18. Rauno predikar över texten 1 Petr 1:3-9 och jag över Luk 18:31-43. Ett tjugotal personer var samlade i den fina kyrksalen, även några ungdomar. Jag häpnar över den starka sången på ryska och finska, bl a "Kosketa minua, Henki" och "Jeesuksesta laulan". Tolk från finska till ryska var Klava (Claudia) Vasenko. Prästen Alexander Volchok, make till Anja, inleder och avslutar mötet. Jag förstår inte någonting av vad han säger, eftersom det av någon anledning inte tolkas.
Vårt hem under vistelsen i Murmansk är LFF:s egen lägenhet i bottenvåningen av ett av stadens många gamla och mycket slitna hyreshus. Den är inredd i typisk rysk stil, gammal, lite "ruffig" och primitiv i mina ögon, men fullt beboelig under några dagar.
Under lördagen, mitt på dagen, gör vi ett besök hemma hos Alexander och Anja. Det blir en trevlig stund där, och intressant att se hur det är i ett privat hem i dagens Ryssland.
Klockan 14 är vi kallade till bönesammankomst på ett pensionärshem, ett slags "daghem" för pensionärer. Många är samlade där och det pågår en mycket livlig underhållning av det mera värlsliga slaget när vi kommer in.
Så småningom erbjuds tillfälle för oss att tala, och Rauno inleder med predikan över texten i en Sions sång, "Voisinpa Jeesuksesta nyt laulaa sydämestä." Alla lyssnar andäktigt, en stor kontrast till den livliga sången och dragspelsmusiken nyss. Jag predikar över texten Luk 19:10, om Sackeus.
Under tebjudningen efteråt begär en kvinna ur personalen att få läsa Psaltarpsalmen 139, och tolken Klava påminner om vikten av att lyssna och ta till sig Guds Ord och följa Jesus.
Efter besöket hos pensionärerna söker vi oss till ett ålderdomshem, stort och relativt nytt och modernt. Bara några få åldringar är samlade där i en stor hall.
Jag inleder med en kort predikan över aposteln Pauli hälsningsord i Fil:1:2, och Rauno håller också en kort predikan, enkel och personlig, utan att utgå från någon särskild text.
Tråkigt bara att alla samtal måste ske genom tolk. Ingen här förstår finska, liksom inte heller på det förra stället, pensionärshemmet.
På Palmsöndagen den 16 mars samlas vi till Högmässa i Kyrkan kl 11. Prästen Alexander är liturg och jag predikar över texten Joh 12:12-24. Här har vi en annan tolk, en mycket duktig sådan, Liisa Nasibullina.
Gudstjänstens inledning blir lite speciell. En grupp barn tågar fram till altaret med blommor och kvistar i händerna och blir välsignade med handpåläggning av prästen innan de går till ett annat rum för att ha söndagsskola där.
Vi firar Herrens Heliga Nattvard och jag assisterar Alexander vid altaret, Andan är varm och god under Gudstjänsten, och så är den också under det efterföljande kyrkkaffet.
Efter Gudstjänsten blir vi hembjudna till en av församlingsborna, Roca Tulenkova. Hon bjuder på en god köttsoppa och det blir en mycket varm och god gemenskap där i hennes trånga finrum.
Rauno leder i förbön för bekanta till värdinnan och hennes vänner som har det svårt på olika sätt. Vi sjunger också många sånger och psalmer på ryska och finska.
Måndag eftermiddag, inledningsdagen för Stilla veckan, reser vi iväg till Luujärvi, 22 mil från Murmansk i sydöstlig riktning, där vi skall vara de två sista dagarna av vår rysslandsvistelse.
Men innan avresan får vi besök i vår lägenhet av en ny bekantskap, förmedlad av Per-Enok Kero. Han heter Tomas Sandberg och är från Luleå.
Han bor nu här i Murmansk tillsammans med sin fru Victoria och arbetar som någon slags företagskonsult. Tomas visar sig vara en mycket stillsam och försynt person. Han talar bra ryska och Victoria talar -förutom sitt modersmål ryska- bra svenska. Hon har lärt sig svenska under en tid på folkhögskola i Sverige i Jönköping. Hon har kännedom om den kristna livssynen genom att hennes skola hade en kristen inriktning.
Anja kommer också på besök och det blir en mycket trevlig samvaro med samtal på ryska, svenska och finska.
Vi lämnar Murmansk på eftermiddagen. Tolken Klava följer med oss. Efter en lång resa rakt söderut mot Olenogorsk och sedan tio mil rakt österut genom nästan helt öde skogar och marker kommer vi så småningom till Luujärvi.
Det är ett överraskande stort samhälle med många stora hyreshus.
Hotellet är mycket bra, efter ryska förhållanden, och den drivs av Norsk Samemission. Receptionistenär same och talar bra norska.
I den fina kyrksalen på hotellet blir det bönesammankomst klockan 19. Samiska och norska flaggan flankerar altaret. Ett trettiotal åhörare har kommit samman. Ingen förstår finska, men några talar norska. Prästen Alexander har också rest hit och han inleder och avslutar sammankomsten. Alla psalmer är bara på ryska, helt okända för mig. Jag predikar över texten Matt 26:36-46 och Rauno utgår från Joh 5:24-29 i sin predikan. Alla läser högt med i Fader vår, på ryska.
Efter gudstjänsten blir det te- och kaffeservering med smörgås och kex, och många goda samtal.
Tisdagen blir en stillsam dag med guidning inom hotellet av den norske föreståndaren Sigfrid (efternamn okänt). Vi får veta att här pågår ett stort missionsarbete genom undervisning, arbete med barn och ungdom och också arbete mot drogberoende mm
En stor grupp från Norge, (Lyngen?) med deltagare i alla åldrar, kommer till hotellet under dagen. Aulis tycks vara bekant med några i gruppen.
Under dagen gör vi ett besök i samhällets stora och välordnade Samemuseum och vi går också och tittar på konstverk i snö som en grupp konststuderande från Finland håller på att bygga på en skolgård.
På kvällen åker vi två mil till samhället Revda för att ha bönesammankomst där. Vi samlas i bottenvåningen till en förfärligt fult och slitet hyreshus, i en mycket provisorisk kyrksal. Altaret är ett bord med vit duk, på vilket ett medhavt träkors är placerat. De flesta här tillhör den norska gruppen, men också en och annan ortsbo har sökt sig hit för att höra Guds Ord.
Också här är prästen Alexander med oss och han inleder och avslutar sammankomsten, som vanligt. Först predikar den norske predikanten Erling Saltnäs med låg och stillsam röst, därefter jag. Predikotexten hämtar jag ur Rom 10:9-13. Vi har en ny tolk för kvällen, en ung dam som följer med den norska gruppen, Svetlana Sedneva. Hon talar ryska och mycket god norska. Jag predikar på svenska, och Aulis får vara privat tolk åt Rauno.
Det blev en fin avslutningssammankomst för oss. Jag kände tydligt den Helige Andes närvaro under hela kvällen, så som jag för övrigt känt under alla våra sammankomster under den här resan.
Efter prästens avslutningsbön har vi tyvärr inte tid och ro att stanna och umgås med de många som var samlade här, utan vi startar genast den långa resan tillbaka till Murmansk för att övernatta där den sista natten före hemresan. En genväg gör resan till några mil kortare och vid midnatt är vi framme i vår numera bekanta lägenhet där vi bereder oss för nattvilan.
Onsdag morgon startar vi den långa resan hem. Vi är alla myckat glada över att resan har gått så som den var planerad och först och främst är vi ödmjukt tacksamma till vår käre Himmelske Fader som med sin goda Välsignelse har beskyddat och bevarat oss under hela denna långa resa. Honom tillhör all tack, lov och pris, nu och i evighet! Amen
Karl-Erik Tjäder